Tomas Sandell | 6 July 2023 | Världen idag
Under sina 75 år har staten Israel levt under mångahanda hot. Knappt hade bläcket på självständighetsförklaringen den 14 maj 1948 torkat, innan landet anfölls av fem olika arméer med syfte att driva judarna ut i Medelhavet.
Under de följande 25 åren skulle grannländerna om och om igen försöka med samma uppsåt, dock utan att lyckas. Den judiska staten visade sig vara nästintill oövervinnerlig i konventionella krig.
De senaste femtio åren har konflikten mellan Israel och arabvärlden i stället omdefinierats till en konflikt mellan Israel och palestinierna. Trots att ordet ”palestinier” inte nämns i FN:s delningsplan från 1947 fick begreppet en allt större betydelse efter att den palestinska befrielseorganisationen PLO bildats 1964.
Tidpunkten för bildandet väcker en pinsam fråga: Vilka landområden var det som PLO skulle befria, eftersom brödrafolken i Jordanien och Egypten redan 1964 förfogade över just de landområden – det vill säga Gaza samt Judeen och Samarien – som man krävde som en palestinsk stat?
Med terror som främsta redskap (palestinierna anses allmänt ha varit den grupp som introducerade den moderna terrorismen) har man ända sedan dess försökt besegra den israeliska staten, dock utan att lyckas.
De senaste tjugotvå åren, med början i FN-konferensen i Durban 2001, har denna kamp förts över på den internationella arenan i form av krav på bojkotter, demonisering och isolering av den judiska staten, men utan att ha uppnått målet: en gradvis försvagning av staten Israel till den grad att landet så småningom skulle tvingas retirera och upphöra att existera.
Talar man med israeliska säkerhetsexperter är det dock ingen av dessa hotbilder som i dag bekymrar ledarna i Jerusalem. Hotbilden som dominerar är i stället regimen i Iran. Det palestinska våldet har man nästintill accepterat och ser ingen lösning på kort sikt. De internationella kampanjerna för att isolera Israel lär fortsätta men har tappat momentum allteftersom Israel fått flera vänner i det internationella samfundet, inte färre.
Men ett problem kvarstår och har i dag uppgraderats till ett existentiellt problem: Iran.
Trots den brutala iranska regimens framfart mot sin egen befolkning för att stoppa kraven på frihet har det internationella samfundet inte reagerat. Tvärtom skördar landet diplomatiska segrar runt om i världen, bland annat genom att utses som ordförande i FN:s kommission för mänskliga rättigheter (!).
Iran har dessutom varit inblandat i flertalet terrorattacker på europeisk mark utan att det nämnvärt påverkat relationerna till ifrågavarande länder. Tidigare under sommaren inbjöds Teherans borgmästare till Bryssel för att tala på en internationell konferens, trots att han på hemmaplan är mest känd som ”bödeln i Teheran” med flertalet mord och tortyr på sitt konto. Inbjudan har väckt starka reaktioner i Belgien men kommer knappast att påverka ländernas relationer nämnvärt.
Regimen i Iran svävar inte på målet när det gäller målsättningen i förhållandet till Israel: Den judiska staten ska elimineras, raderas från världskartan. Detta har man upprepat i tal efter tal, inte bara i Teheran utan även på internationella arenor samt i FN-sammanhang.
Trots att FN:s grundstadga stipulerar att samtliga medlemsländer måste förbinda sig att acceptera andra länders suveränitet och under inga omständigheter får hota en annan stat med förintelse, är det ingen som reagerar på Irans klarspråk. Landet är helt enkelt för inflytelserikt och handeln för lukrativ.
Enligt internationella bedömare kan denna skurkstat precis vilken dag som helst ha tillgång till kärnvapen, vilket skulle göra det möjligt att skrida från ord till handling när det gäller deras målsättning med Israel.
Hur reagerar det internationella samfundet? Ingen reaktion alls.
I Jerusalem tar man dock hotet på fullaste allvar. Hela det politiska etablissemanget har försäkrat att de inte kommer att acceptera ett scenario där det judiska folket skulle utsättas för en ny förintelse. Den bistra sanningen är dock att det internationella samfundet inte brydde sig för 80 år sedan, och gör det fortfarande inte.
Religiösa judar ser dock ett hopp. För över 2 300 år sedan utsattes judarna för ett liknande hot av Haman i Persien. Haman föll på eget grepp medan judarna klarade sig. Israels Gud är densamme än i dag.
You can read the original article here: https://www.varldenidag.se/israelkommentar/det-internationella-samfundet-fjaskar-for-israels-storsta-hot/repwge!8eBSiL0mD16sNcSyHWsvkg/
Tomas Sandell är rådgivare i EU-frågor, grundare av European Coalition for Israel